Bandet bildades 31 december 1962 av Roger Löwendahl och Tommy Rander. De bodde i Norra Biskopsgården, en stadsdel i Göteborg som är typisk för 1960-talets miljonprogram.

        Roger Löwendahl och Tommy Rander på Dimväders-

        gatan 53 i Norra Biskopsgården, januari 1963.    

Tommy spelade då i Kent Skogs orkester, mest på födelsedagar, bröllop och liknande. Det som sen blev the Shakers började som the Rangers, ett av många "ståltrådsband" i the Shadows’ efterföljd. Flera trummisar och basister passera-de innan Bosse Börjesson och Kjell "Ploppen" Andersson blev fasta medlemmar. Alla bodde i samma område, det var ett typiskt kompis-band.

Kjells föregångare tog med namnet Shakers från ett band han spelat med tidigare. När han gick stannade namnet kvar. Efter visst tumult.

Man repeterade först i Bräckeskolans aula och spelade mest i Klubb 63, en källare under ett av husen på Höstvädersgatan. Efterhand fick bandet också spela på ställen som Riverside i Majorna eller Häckens klubbhus vid Släta Damm. Man gjorde även nedslag utanför stan i Fristad Folkets Hus och Möllan i Mölndal.

Under Shadows-perioden hade man inte ens sångmikrofoner; all musik var instrumental. Som de flesta band i stan deltog man i band-tävlingarna på Gamlestadens Medborgarhus.
  -  Det var viktigt att ha stöddiga högtalarlådor, minns Tommy Rander.
  -  Oftast satt där bara en 12-tummare, men lådorna var ändå stora som hus. Somliga band fick ta in prylarna med block och talja….    

Men ståltrådsbanden dog snart under trycket från nya brittiska ”beatband” och tidigt 1964 för-vandlades Rangers till the Shakers. 

                   Våren 1964. Nu som the Shakers.

Apaches övergång till “beat” var omskakande:

- De reste till Hamburg 1963 och kom hem som ett helt annat band. De hade spelat på samma klubbar som the Beatles och andra Liverpool-band och fullständigt bytt stil. 

Standardlåtar i Liverpool var Talking About You, Zip A Dee Doh Da, Money och Some Other Guy och de kopierades snabbt av the Shakers.
Trots att några i bandet var stora bluesfantaster var det alltså först när engelska band började spela Jimmy Reed, Chuck Berry och Bo Diddley som man vågade sig på att spela sådan musik.

Apaches och Shakers delade då replokal i ett skyddsrum på Vårväderstorget. Hyran betalades med en gratis spelning varannan vecka i Gillestugan - en lokal nere i underjorden som hade fixats för ungdomar av eldsjälar bland de boende. Läs Till Brew House!
“Hyresmodellen” fortsatte bandet med länge, främst på Jättestens Ungdomsgård som var huvudkvarter fr o  m våren 1965. Ständiga möten med hemmapublik gav viktig scenrutin. 

       Vårväderstorget sensommaren 1964.

Lövet 1964                                Ploppen 1964

I april 1964 debuterade Börjesson-Löwendahl-Rander-Andersson ovan jord på en fest som hade ordnats av butikerna runt Vårväderstorget.

Sen rullade det på med skoldanser och de allt fler rockklubbar som öppnades i Göteborg. Viktigast 1964-65 var L'Ecole och Cozy Corner.

I augusti -64 gjordes demoinspelning i en liten studio i Mölndal som drevs av ljudbutiken Ågrens Hifi, som då låg på Södra Vägen. Bland det som tejpades fanns New Orleans och Got My Mojo Working. Tapen är borta sen länge, men den ledde fram till ett skivkontrakt.

I september gjordes första större turnéen. Ljudprylar och band lastades i en Volvo Duett som kördes av Tommys mamma. Färden gick

bl a till Nalen i Stockholm. De långhåriga och ruffigt spelande göteborgarna fick ett första genombrott och många spelerbjudanden.

Man jobbade också i EMI:s studio som låg på Sandhamnsgatan ute på Gärdet.

Till första singeln valdes Gary US Bonds' New Orleans med en hemsnickrad Bo Diddley-variant på baksidan - Bad Bad Woman.

   Stockholms frihamn dec 64.     Jättestens Fritidsgård okt 64 

   Foto: LarsÅke Thuresson