Tidigt 1967 dök engelsmannen Chris Cooper upp. På en fest övertygades bandet om att han kunde ta det till de höjder som det minsann förtjänade. Han fixade skivavtal med Phillips och kontor i deras lokaler i Stockholm. Produktionsbolaget Animal Farm drog igång. 

      Philips inspelningstudio vid Värtan i Stockholm. Chris t.h.

Bandet skötte normalt sina egna affärer, men hade ändå hunnit slita ut några managers. Men Cooper var annorlunda. Han fick något gjort. 

1967 gav  the Shakers ut tre singlar med egna låtar på A-sidan och året därpå gjordes rejäla turnéer i Polen och Belgien. 
- Vi fick tyvärr inte spela i Warzawa för där hade Stones nyss orsakat kravaller. Alla biljetter köp-tes av partipamparnas barn och medan Keith skällde ut dem från scen löpte biljettlösa fans amok utanför.
-  Det var ett jävla drag på konserterna. I Stettin slogs folk av polis med långa batonger och vi fick order att spela ”mer romantiska sånger”. Vilket vi absolut vägrade…

- Vid ett tillfälle fick jag försvara oss med hjälp av lödkolv mot en kraftfull kulturdam!
-  Det rådde en märklig stämning i Polen. Under-tryckt, dov, korrumperande längtan att slippa det så kallade arbetarpartiet och den sovjetryska stöveln. Vi som rockband sågs kanske som en slags väg ut ur buren, berättar Tommy. 

 Johnny Andersson från Namelosers, bakre raden t.h.

Under en Danmarksturné i januari -68 slutade Conny och ersattes av Johnny Andersson från Namelosers, som nyss hade lagt av.

Levande musik i Sverige fick det svårt när den första diskovågen svepte över landet. Cue i Göteborg, Beach i Varberg, Bongo i Malmö, 

Cirkeln och Filips i Stockholm fanns kvar, men det blev allt svårare att  betala räkningar…..
I mitten på 1968 krisade det när en av original- medlemmarna slutade.Bosse Börjesson klev av efter Belgien.

Bosse Börjesson 1965.           Tommy o Juri Jättestens våren 67

Bandet var i högform men därnere såg man klart hur trist läget var därhemma. Och det är lättare att vara fattig vid 17 än 22 års ålder.

I Belgien gjorde man inspelningar i Deccas' studio i Bryssell, producerade av turneorgani-satören Jaques Verdonck. Låtarna var River Deep, Mountain High och Ride Your Pony. 

 - Det absolut bästa vi gjorde i studio, säger Tommy. Av kontraktskäl kom låtarna inte ut och när man letade efter dem inför samlings-CD:n "Samlat skrammel" visade det sig att banden försvann vid en flytt tre år tidigare.

Under sina irrfärder spelade Shakers ihop med the Who, Troggs, Walker Bros, Troggs, Jeff Beck, Rolling Stones med flera. Man såg varann som kollegor.

Stones fick för övrigt en hel del hjälp i Helsingborg påsken 1967. Både med dricka, lån av bil, sång-anläggning och bra adresser.    

1968 var också tredje året i rad på Kiviks marknad, ett gig som några i bandet älskade. Två låtar i timman nästan dygnet runt och konkurrens från fem-sex band vid andra showtält. Roliga artister att umgås med. Tältliv!

                Cirkus Schultz på Kivik i juli 1968.

-  Kivik var unikt och killen som ägde tältet var kanon om han var på din sida. Annars var han svår - Evert Schultz tränar fortfarande boxare….
Men Johnny gillade inte läget och slutade. Trots det var the Shakers’ sista version kanske den allra bästa rent musikaliskt.

Juri och nye gitarristen Björn Linder inspirerade varann. Och Bo Fahlman, Glenns yngre bror, gav ny energi åt trummor och ”botten” för ett band

som nu till fyra femtedelar var från Boråstrakten!

Shakers sista halvår. Björn Linder t.h. och Bosse Fahlman i mitten bakre raden.

Animal Farm lyfte aldrig och sista singeln gavs ut i april. Ännu en spelades in i oktober, men den kom aldrig ut. Nyårsafton 1968 slutade Shakers med en "dubbel", först spelade man på stam-stället Beach Club i Varberg och sen på Lisebergs Jump In.      

Handen på hjärtat, Tommy, hur var det med alla groupies som man har hört talas om? 

- Det var inte så vanligtför oss, vi var ju inte ett popband med fnittriga småtjejer i publiken. Vi umgicks med en ganska fast grupp människor. Några i Stockholm, ett gäng i Malmö, några i Borås och i Varberg och så i Götet. Städer där vi var ofta för att det fanns bra ställen att spela på.
-  Där fanns både killar och tjejer och sex spelade ingen större. Ärligt!

Men alla droger? Och all sprit?
-  Musikanter är udda, har konstig dygns-rytm och folk bjuder gärna spelemän på ett och annat. Visst. Men inte var det några drastiska mängder. Att spela och turnera är krävande och sånt skötte vi noga.
- Jag tror inte vi ställde in en enda gång!